En bänkrad i en rastlös sen april

Det är vinter gott folk. I går när jag var inne i stan för att ta en coffie-walk, så började det snöa! Stora vita snöflingor kom verkligen singlande ner från skyn, och genast dök barnet innom mig upp. Ville hoppa, springa, göra snöänglar, fånga snöflingor på tungan. Fånga snöflingor gjorde jag i och för sig. Vad som däremot gjorde lyckokännslan i magen komplett, vad att se julpyntet och belysningen som kommit upp i Gamla Stan. Förstår ni hur lätt i själen jag kände mig? Det är av sådanna saker jag kan få ett totalt lyckorus. Och jag blev ju inte heller mer dämpad när jag kom hem. Mamma hade bakat lussebullar, så det luktade nybakta lyssebullar i hela huset.
När jag vaknade i morse och kom upp fik jag en smärre chock när jag såg all snö som hunnit komma. NU har första snön kommit. Inte de där ynka små skurarna av snöblandat blask som föll tidigare. Men iaf, kännslan från gårdagen satt kvar, och jag ville verkligen ha varm choklad och lussebullar. Men oboyen var slut, så fick nöja mig med kaffe, och nybakta ciabattas som mamma hade köpt.

Dagen i dag däremot var en riktig skitdag, för både mig och Niclas, förutom Tigers fantastiska muffins. Var där och fikade,för i dag fyller nämligen världens bästa Tiiger år. GRATTIS SARA!!!