En bänkrad i en rastlös sen april

Fest i kväll dårå!
Joråsatte!!!!!

Vad gör jag, om jag har gjort ett stort misstag?

Vad gör jag, om den här utbildningen är mer än vad jag klarar av?

Jag vill inte flytta hem, samtidigt som jag längtar hem mer än jag någonsin gjort i hela mitt liv. Men att flytta hem nu, skulle vara det största nederlag jag haft! För vad har jag att komma hem till? Jag har inget jobb, ingen framtid, för helvete, jag har inte ens mitt rum kvar att komma hem till!
Jag ville ju verkligen att det här skulle bli bra. För jag vet ju vad jag vill jobba med, men jag vet inte om jag kan ta mig dit.

I kväll har jag gråtit. För allt känns hopplöst. Jag förstår ingenting. Och jag vill inte gå till ett seminarie i morgon och bara känna mig dum i huvudet. Jag tror inte min självkännsla klarar det... Åååh jag är kluven, jag vet verkligen inte vad jag ska göra....  All emetionell stress vällde över mig i dag. Jag var aldrig nervös över att flytta. Jag hade ingen seperationsångest. Jag var inte nervös över skolstarten. Och jag har hela tiden tänkt, att ja men det här blir bra, allt kommer att lösa sig. Men jag vet inte längre. Jag har ont i huvuder, mina ögon gör ont, jag mår illa, känner mig febrig, mitt huvud hänger inte med, och min kropp vill bara sova...

Men jag vet verkligen inte längre. Jag mår inte bra när det känns så här. Och jag vet inte hur jag ska lösa det. Jag vet inte vem jag ska prata med, för jag vet inte vilken respons jag vill få. För alla jag kommer prata med, kommer känna medlidande, tycka synd om mig, och sen försöka peppa mig. Men är det vad jag behöver höra?

Jag känner mig vilsen


I morgon ska jag försöka ladda om. I morgon blir det en dagstur tíll Luleå, och jag ska försöka att bara vara glad...

Det går runt i huvudet på mig. Slingan från en livespelning går runt runt runt... Såg precis en dokumentär om Ola Salo. Jag har abstinens.. Filmen igenom spelades slingan från Calleth You, Cometh I...Och när det i mitten av filmen visas ett klipp från en spelning, när publiken i total harmoni, går igång med allsång, för att backa upp Ola Salo, då exploderar jag. Jag ryser över hela kroppen, känslomässigt blir jag 18 år igen, jag står på Gröna Lund, och ser The Ark för första gången. Jag är fast...  Hela jag blir känsloässigt instabil, jag är lycklig, kär, nedstämd, i exstas, sorgsen, jag skratta, gråter, jag svävar och sjunker... Och allt detta av att bli påmind om en slinga, från en spelning, på Grönan en sommarkväll, och jag är lyckligt. 

Fortfarande så är jag helt pirrig i magen, och jag kan inte vänta tills turneplanen dyker upp, måste ha mer! 

Alltså, jag är förvirrad! Vad är det som händer i OS egentligen? Lindsey Vonn kör ur, Ole Einar Björndalen verkar inte ha hittat formen alls, och Jevgenij Plusjenko tog inte Guld i konståkningen. Vad är det som händer????

I övrigt så gjorde ju Anja en helt galen insats efter den rejäla vurpan här om dagen. Starkt jobbat, och bronset förtjänade hon verkligen. Björn Ferry var kung på jaktstarten, och en gladare guldmedaljör får vi väl leta efter?
Kommer ni ihåg fransyskan Marion Rolland? Hon som startade innan Anja i störtloppet? Den stackars människan tar tre stavtag, tappar balansen och kör ur innan hon passerat första porten. Jag kan inte säga att vi inte skrattade, eller att Kit och jag inte satt och såg fallet om och om igen på youtube hela natten. För erkänn, det såg jävligt roligt ut. Jag vet inte vad det är med störtloppsbacken, för det var ju inte bara Anja som gjorde rejäla vurpor. Alla klarade sig utan större skador tack och lov, förutom just Marion Rolland. Hon gjorde den minsta, och mest komiska uråkningen, men stackarn fick istället den största skadan. Hon lyckades slita av korsbandet i ena knäet, och OS är därmed slut för hennes del. Måste kännas riktigt jävligt!

Nåja, nog om OS. Jag vet att ni undrar hur vi har det här uppe, och kan avslöja att vi fortfarande har det kanon. Har alltså inga catfights att rapportera om ännu. I skolan är det mycket att göra, första tentan närmar sig med storsteg! Det är ju för väl att jag har Sandra S och Sandra P att plugga med! Vi har ju redan lyckats skapa en mycket trevlig tradition. PLUGGFIKA! Senast var i onsdags, då Sandra S var här och fick semlor! Jag var så sjuuuukt duktig och bakade själv. Tog dock inga bilder, men Sandra la upp en bild på sin blogg om ni vill se. Tyvärr får vi inte alla gånger så himla mycket gjort de gångerna. Nu väntar i alla fall jag och Sandra S, på att Sandra P ska ta sig i kragen och bjuda över oss (Det är faktiskt hennes tur).

Snart ska kollektivet åka till Strömpilen och storhandla! Lovar att ta med mig kameran för att dokumentera ett fenomen som bara kan tyda på att vi är lååååååångt upp i vårt avlånga land. Men återkommer med det!

Älskar och sakanar alla er där hemma <3

Svt-reporter efter damernas sprintfinal, "Vi ska verkligen gratta det svenska vallningsteamet"
Kit, "Vadå? Tävlar de med vallhundar också?"

Två minuter senare.... Kit, "Ammi, får jag låna ditt simkort så jag kan spela spel på Lotus gamla mobil?"
Jag tittar på henne som hon vore helt dum i huvudet och svarar, "Varför använder du inte ditt egna simkort?"
Kit ser ut som om hon faktiskt ÄR dum i huvudet och svarar lite tyst "Jag vet inte......smart"

Eller tja, det är väl en överdrift, men way to go Ferry och Kalla. Dock måste jag ju säga att OS aldrig har varit roligare än ur Fredrik Backmans synvinkel. Läs själva om ni inte tror mig!