En bänkrad i en rastlös sen april

Varför är det så satans jävla svårt att gå upp i tid? Idag tänkte jag gå upp vid 10, men vaknade runt halv tolv. Inte okej! Åkte i alla fall in till Söder för att handla en present åt Elins lilla bäbis. Sen var det bara att dra förbi jobbet en sista gång och hämta alla saker. Det kändes verkligen konstigt att komma dit klockan tre en eftermiddag och bara hälsa på!

Väntade på att Camilla skulle sluta, och sen bar det iväg hem till Therese i Trollbäcken. Vi käkade extremt god thai-mat, pratade graviditeter, klagade på sj, myste med Elins lilla två veckors-bäbis Evelina, tittade på Pingu med Thereses son Isac, käkade kladdkaka och mycket mycket mer.

Jag slogs verkligen av hur extremt mycket jag kommer sakna mina fantastiska kollegor.
Hade ingen större lust att åka därifrån, då jag visste att en massa tjafs väntade hemma.
Jag kan tala om för er kära vänner, att planering och logistik är inte familjen Olssons starka sida. Blev väldigt ledsen när mamma och pappa tyckte att det bästa vore att köra upp alla mina grejor med en flyttfirma, och så kunde jag flyga upp själv. Tack för det stödet liksom! Så efter lite bråk och utgiftsberäkning, kom vi ändå fram till, att en hyr-lastbil är det bästa.

Så gott folk, nu är det bara 4 dagar kvar tills jag åker. Ska bli så fantastiskt att äntligen få komma upp! Men det finns så mycket jag vill hinna med innan jag åker, men tiden finns verkligen inte. Jag måste måste måste till Ikea i alla fall. Någon som är sugen på att följa med?